Grundregeln: färgsystemet väljer gummit Konventionella, oljebaserade färger kräver NBR (typexempel: Böttcher serie 79). UV- och EB-färger kräver i stället EPDM: UV-monomererna (akrylater) sväller NBR, medan EPDM omvänt löses upp av mineralolja och konventionella färgkomponenter. Samma vals kan alltså inte växla färgsystem utan en specialkompound (till exempel Böttcher Chameleon).

Fuktverk körs med EPDM (tål alkohol) oavsett vilket färgsystem som används i övrigt. Vattenbaserad flexo körs med EPDM; lösningsmedelsbaserad flexo (etanol/etylacetat) körs med NBR eller PU.

I djuptryck används toluen för publikationsdjuptryck, medan förpackningsdjuptryck använder toluen/MEK/etylacetat-blandningar (enligt EPA AP-42). Här väljs NBR, CR eller PU med kantskydd. NBR är inte helt beständig i den här miljön, och NBR:s känslighet för ozon gör materialet olämpligt nära corona- eller ESA-urladdning.

Offset Färgverksvalsarnas formvalsar ligger typiskt på 25, 30, 35 eller 40 Shore A (Böttcher), och generiska uppgifter pekar samstämmigt mot 30-35 för färgtåget som helhet. UV-varianter ligger på 25 respektive 40-45 Shore A, fördelarvalsar på 40-60 Shore A. En positionsvis hårdhetstrappa (form skiljer sig från fördelare som skiljer sig från ryttare) publiceras inte av Böttcher, Westland eller Jäger. Det är en fråga att ta med experten. En avvikande uppgift finns hos Sauer, som anger 55 Shore A för "Farbauftragswalze". Sammanhanget är oklart och siffran bör verifieras före användning.

Fuktvalsar ligger vanligen på EPDM 20-30 Shore A (angivet spann är 20-50), ungefär 10-15° mjukare än färgvalsarna. Separata kompounder används för alkoholreducerad respektive alkoholfri fuktning. Vid IPA-fri drift finns ingen belagd kemisk angreppsmekanism på gummit: praktikernas förklaring pekar i stället på fel valsuppsättning eller fel inställningar, även om "IPA-fria" gummikvaliteter marknadsförs mot svällning och krympning. Toleransen anges till ±5° Shore A, men detta är osourcad branschpraxis och bör verifieras. Vad gäller hårdnande i drift: en ökning på +5 Shore A ska inte tolkas som oproblematiskt normalt. +5 (upp till -7) Shore A behandlas genomgående som en utbytesgräns, så rätt formulering är att +5 Shore A markerar övre kanten av det normala, det vill säga en utbytesindikator.

Gummiduken består av tre skikt: väv, ett kompressibelt mikroporskikt och en yta av NBR. Totaltjockleken är cirka 1,5-2,0 mm, typiskt cirka 1,9 mm.

Vid valsjustering används stripe-test: en jämn strimma på cirka 3-5 mm (1/8-3/16 tum). Formvalsen ställs mot oscillatorn först och sedan lättare mot plåten. För hårt nyp ger slur/dot gain och accelererat slitage.

Glasering uppstår genom oxiderad färgvehikel och urlakad mjukgörare från tvättmedel, vilket ger en blank yta och dålig färgtransport. Låg-aromatiska tvättmedel har ett svällindex under 5. Rekonditionering sker genom avglasering eller omslipning, bland annat via Böttchers recover-/exchange-program.

När det gäller tvättmedel i förhållande till valsgummi finns ingen publik kompatibilitetstabell som kopplar tvättmedel, gummityp och svällning: varken FOGRA, BG ETEM eller tillverkarna publicerar en sådan. Branschens regelverk är däremot sifferbelagt. BG ETEM:s kvalitetsmärkning för offsettvättmedel kräver flampunkt över 60 °C, bensen under 0,1 %, toluen/xylen under 1 % och aromater ≥C9 under 1 %, samt förbjuder halogenerade kolväten och terpener. Motiveringen är att aromater kan angripa tätningar och vals- respektive gummiduksmaterial, och att halogenkolväten får gummiduken att krympa eller svälla. Aromathalt kopplad till gummisvällning är alltså den reglerade mekanismen.

Tvättmedlen delas in i klasser: kolvätetvättar (testbensin över 60 °C, högkokare över 100 °C), vegetabiliska estertvättar (flampunkt över 150 °C för Böttchers Feboclean-klass), VOC-fria emulsioner samt UV-tvättmedel. De sistnämnda är en produktklass knuten till EPDM (exempel: Epples "Washfit UV epdm", aromatfri, flampunkt 75-80 °C). Estertvättarnas verkningsmekanism på gummi (svällning eller uttorkning) är fortsatt obelagd. Det är en fråga att ta med experten.

Flexo Plåt- och impressionvalsar ligger på cirka 35-50 Shore A. Publicerade tal spretar mellan 25 och 80 därför att olika positioner blandas i redovisningen. PU föredras vid lösningsmedelsfärg och hög nötning; gummi (NBR eller EPDM) väljs för vattenbaserad drift och allmändrift.

Anilox är inte gummi: valsen är keramisk (Cr2O3, plasmasprutad, laser-graverad, cirka 1200 HV, livslängd 3-10 år) eller kromad koppar, och domänen domineras av Zecher och Harper.

Ett strukturskifte har ägt rum i branschen: den äldre two-roll-doseringen (gummivals mot anilox), som led av "hydraulic lift" (färgfilmen växer med farten), har ersatts av kammarrakel mot keramisk anilox. Gummivalsens roll i modern flexo är därför färgöverföring och applicering, inte dosering.

För sleeves gäller att bridge sleeves är en styv komposit (glasfiberförstärkt epoxi eller vinylester) på 75-80 Shore D, med premiumvarianter upp till 82-90 Shore D. Det är en strukturell komponent, inte en mjuk beläggning. Ett kompressibelt PU-skumskikt används för luftmontering, med kompression upp till cirka 50 %. Ledande varianter håller ≤10⁶ Ω och är ATEX-certifierade (se avsnittet om ledande beläggningar nedan).

Plåtmontage sker med skumtejp (till exempel från 3M eller tesa), vilket är en egen nisch.

Djuptryck För presseurvalsar råder samstämmighet: publikationsdjuptryck kör standardmässigt 90 Shore A, medan dekor-, förpacknings- och säkerhetstryck kör 75 eller 90 Shore A. Böttcher anger detta ordagrant och det är bekräftat oberoende. Hannecard anger 70-90, och specifikt 86-90 för förpackning/ESA. Tyska Wikipedia anger 70-95 för konventionellt tryck och 75-90 för ESA. Uppgiften "Sauer 70-95" är en approximativ tillskrivning och bör hanteras med viss försiktighet. Ytterkanter av spannet finns: mjukt gummi ner mot cirka 60, PU-presseurer upp till cirka 98 Shore A. Tumregeln är att mjukare gummi (55-80) används för tunn och känslig film, hårdare (90-95) för papper och kartong. Det avgörande är kontaktyta och kontakttid ("dwell"), inte råkraft. Hannecards PU-variant ligger på 86-89 Shore A, maxtemperatur 80 °C. Segmentfrågan för presseurhårdhet är därmed i huvudsak besvarad.

ESA, elektrostatisk tryckassist, beskrivs i avsnittet om ledande beläggningar och ATEX nedan: halvledande skikt på 10⁷-10⁸ Ω·cm, isolerskikt på 1-2 GΩ, och en tvåskiktsuppbyggnad i cirka 80 % av fallen. Vid omslipning måste minst cirka 4 mm halvledarskikt lämnas kvar.

Laminering och kaschering Solventfria tvåkomponents-PU-lim (MDI-baserade) appliceras vid 40-60 °C. Nypvalsen ligger på cirka 90 Shore, men det framgår inte om det är skala A eller D, så verifiera det. Dimma från limapplicering ("misting") är en arbetsmiljörisk vid hög fart.

Silikonvalsar används för hotmelt och släppapplikationer: de tål cirka 177 °C och uppåt och släpper lätt från tryckkänsligt lim (PSA). Åldrande släppytor ökar släppkraften över tid.

Converting allmänt Coronavalsars dielektrikum kan vara silikon (svalast i drift, men skärkänsligt), CSM/Hypalon (den klassiska lösningen), epoxi eller keramik (dubbel wattage, klarar drift dygnet runt). Ozon i kombination med värme eroderar alla organiska dielektrika, så ozonbeständighet är ett grundkrav.

Spridarvalsar ("bowed rolls") har en bågform på 0,03-0,05 % av bredden och ett omslag på 15-35°. De placeras före nypet eller efter bestrykningen, enligt principen "Normal Entry Law".

Präglingsvalsar för PVC ligger på 75-80 Shore A, för tissue på 55-70 Shore A (Hannecard). Hårdheten följer substrat och präglingsdjup; det finns ingen enhetsstandard.

Vid beläggningsbackning ger tjockare och mjukare gummi mer pålägg genom hydraulisk verkan. Slot-die-backning kräver en mycket rund och slät vals; lägre viskositet kräver en mjukare yta.

För skärmaskinvalsar ("slitters") finns i princip ingen publik data. Det är en fråga att ta med experten.

Ledande beläggningar och ATEX De ska aldrig blandas ihop.

Den första storheten är avledningsresistans mot jord för komponenten (enligt TRGS 727, som ersatte BGR 132): föremål och utrustning räknas som jordade vid R ≤ 10⁶ Ω, personer vid R ≤ 10⁸ Ω. För flexo-sleeves finns ledande konstruktion som är DEKRA/ATEX-certifierad (till exempel FlintGroup rotec Omega). Själva talet "under 10⁶ Ω" för hylsan är dock en härledning från TRGS-tröskeln, inte ett publicerat hylsdatablad, och bör hanteras med den reservationen. EN 1010 kräver ledande slang/rör under 10⁶ Ω, men något bekräftat valsspecifikt tal finns inte.

Den andra storheten är materialets yt- eller volymresistivitet, det vill säga ESD-klassning: ledande under 10⁵ Ω/sq, dissipativt 10⁵-10¹², isolerande från 10¹² och uppåt. Kopplingen till IEC/TS 60079-32-1 specifikt är inte bekräftad.

Den tredje storheten är ESA:s funktionskrav, där gummiskiktet ska vara avsiktligt halvledande, inte jordat: halvledande gummiskikt på 10⁷-10⁸ Ω·cm volymresistivitet (enligt patent från American Roller), isolerskikt i mandrel/lager på 1-2 GΩ (ENULEC). För lågt resistans kortsluter fältet, för högt hindrar det jonavledning. Konstruktionen är till cirka 80 % tvåskiktad, och minst cirka 4 mm halvledarskikt måste lämnas kvar vid omslipning.

I lösningsmedelstryck är det ångan som antänds, inte vätskan, vilket kräver ventilation, jordning/EPB och ATEX-certifierad statikeliminering vid varje station.

Leverantörernas fönster på "10⁶-10⁹ Ω/sq" för antistatbeläggningar är alltså ett mellanläge som uppfyller kravet i den första storheten (avledningsresistans) och samtidigt ligger i det dissipativa bandet av den andra (materialets resistivitet).

Aktörer Böttcher är världsledare, med prisade kompounder som serie 79, Chameleon och glaze-free-varianter. Westland levererar Lototec-ytförsegling och Werograph-HX. Zecher är ledande inom anilox. Sauer och Hannecard är etablerade inom djuptryck och ESA. Flint/DAY levererar dukar.