tan δ styr nypvärmen DMA-mätning delar responsen i en lagringsmodul E' (elastisk) och en förlustmodul E'' (viskös): tan δ = E''/E'. Hysteresförlusten per cykel är proportionell mot förlustmodulen gånger töjningsamplituden i kvadrat. Därför genererar material med hög tan δ mer nypvärme.

Nivåer: IIR (butyl) har tan δ över cirka 0,6 över ett brett spann och är dämpningsmästaren bland elastomererna. För SBR spretar patentvärden med 40 %, eftersom tan δ är starkt receptberoende (kimrök, mjukgörare, tvärbindningstäthet) och ingen ren polymerkonstant.

Frekvensmatchning: en vals med diametern 1,2 m vid 1000-1500 m/min roterar med cirka 4-7 Hz (räkneexempel som bör ersättas med verklig maskindata). Det ligger inom DMA:s mätfönster men under Goodrich-flexometerns fasta 30 Hz. Flexometervärden översätts alltså inte 1:1 till driftsfrekvens.

WLF / tid-temperatur-superposition Hög deformationshastighet motsvarar låg temperatur för gummi, eftersom relaxationsmekanismerna inte hinner med. Praktisk konsekvens, belagd i trycklitteraturen som "speed-hardening": nypbredd och tryckprofil ändras påtagligt vid hög fart jämfört med kvasistatisk last. Valsen blir styvare och mer hysteresbenägen vid hög hastighet. De "universella" WLF-konstanterna (C1≈17,44, C2≈51,6) är sista utväg, inte materialdata.

Payne- och Mullins-effekt Payne-effekten: hos fyllda blandningar faller G' kraftigt när töjningsamplituden ökar över cirka 0,1 %, eftersom fillernätverket bryts ner. Konsekvensen är att modulen bakom Shore-värdet (liten töjning) inte är samma modul som gäller i nypet (stor töjning). Hårdhet ensam underbestämmer alltså nypberäkningen; detta är en härledning snarare än en direkt uppmätt siffra och bör hanteras med viss försiktighet.

Mullins-effekten: de första lastcyklerna mjukar upp materialet irreversibelt, tills det värms upp igen. Återhämtning vid rumstemperatur spretar mellan timmar och 6 månader beroende på fyllmedel, och det finns inget etablerat riktvärde för detta. Relevans: inkörning av en ny beläggning, och hårdhetsmätning direkt efter belastning kan ge en missvisande bild.

Payne-återuppbyggnad sker på timmar, Mullins på dagar till månader. Förväxla inte tidsskalorna.

Goodrich flexometer (ASTM D623 / ISO 4666-3) Ett cylindriskt prov utsätts för statisk plus sinusformad kompressionslast vid 30 Hz. Provet mäter värmeuppbyggnad (ΔT), set och tid till haveri, och är gummiindustrins standardprov för heat buildup. Ensiffrig ΔT (°C) räknas som en lågvärmande compound, medan 20-30+ °C är problematiskt vid krävande drift (utifrån ett patentexempel, inte en allmän gräns). Att provet är valsbranschens formella krav-prov kunde inte beläggas: detta är en fråga att lägga till experten.

Kompressionsset vs spänningsrelaxation Set (D395/ISO 815) är kvarstående deformation efter avlastning, och ger upphov till felmoden "flat spots" vid stillestånd. Relaxation (D6147/ISO 3384) är kraftförlust under bibehållen kompression, det vill säga nyptryckets beständighet över tid.

Ett material kan vara bra på det ena måttet och dåligt på det andra: de är inte utbytbara mot varandra. Detta har belagts experimentellt: FEPM ser sämre ut än FKM i CS-test men behåller mer av sin verkliga tätkraft i CSR-mätning. Skillnaden är till stor del en mätartefakt ("cold set").

Verifierade leverantörstypvärden finns nu per material och villkor: NBR 18 % vid 22 timmar/100 °C, EPDM-svavel 13 % vid 22 timmar/70 °C och 17 % vid 22 timmar/125 °C, FKM 14 % vid 22 timmar/200 °C, gjuten PU 62 % vid 70 timmar/100 °C. Peroxidvulkad EPDM och ACM saknar fortfarande publika procenttal.

Metodfallgropen "cold set": samma HNBR-prov gav 0 % respektive 45 % CS vid identisk tid och temperatur, beroende på om provet lossades varmt (enligt ASTM D395) eller fick svalna i riggen (tillåtet enligt ISO 815). CS-tal från olika standarder är alltså inte jämförbara rakt av. D2000-suffixets sifferkod (B13/B14/B35 osv.) är dessutom en uppslagskod, inte en beräkning.

En äldre tumregel för 70 °C/22 h anger 60-80 % utan postcure och 25-50 % med postcure. De verifierade typvärdena ovan ligger klart lägre; tumregeln avser sannolikt okurerade allroundkvaliteter.

Rebound/resiliens Resiliens är ungefär 100 minus hysteresförlust i procent, en snabb proxy för tan δ utan DMA. NR har högst resiliens (cirka 70-80 %), medan IIR, FKM och FVMQ ligger lågt. Resiliensen är temperaturberoende (högre temperatur ger högre resiliens), samma fysik som ligger bakom WLF. Pendeltestets låga frekvens motsvarar inte driftsfrekvensen; tolka resultatet med samma förbehåll som flexometern.

Värmeledning: beläggningen är en isolerande mantel Ofyllt gummi leder värme med ungefär 0,15-0,3 W/mK. Kimrök höjer detta måttligt, till ungefär 0,4 W/mK. Stål ligger på ungefär 45-50 W/mK, det vill säga gummit leder cirka 150-300 gånger sämre värme än kärnan (beräknad kvot).

Konsekvens: hysteresvärme inne i beläggningen kan inte ledas bort. En tjockare beläggning ger mer slitageresurs men sämre värmeavledning, så beläggningstjockleken är en termisk gräns, inte bara en geometrisk.

Ett avvikande värde i underlaget (ENR 1,16 W/mK ofylld) bedöms som orimligt eller avser en annan konfiguration, och används inte här.

Krypning/cold flow Gummi uppvisar signifikant kryp över veckor till månader (i en studie nådde PU en platå efter cirka 3000 timmar, men detta är inte ett allmänt etablerat värde). Förhöjd temperatur accelererar krypet. Detta är grunden för lagringsreglerna: rotation, vila på tapparna, stående lagring.